1977–1996: Tiden med Electrolux

Om någon tio år tidigare hade förutspått att dammsugar- och vitvaruföretaget Electrolux snart skulle ta över och stycka landets kanske mest respekterade företag Gränges skulle detta genast ha avfärdats som ett dåligt skämt. Electrolux var, nästan hur man än mätte, bara en tredjedel så stort och det fanns knappast några beröringspunkter. 

Direktör Hans Werthén från LM Ericsson, som hade fått i uppdrag att rädda problemföretaget Electrolux ett par år tidigare, lyckades 1980 få till stånd att lägga ett bud på Gränges för Electrolux räkning. Gränges hade drabbats hårt av industrikrisen och var i behov av större omtag. Redan 1976 hade SSAB bildats, genom att Gränges och Stora Kopparberg slog ihop sina stålverk och svenska staten gick in som garant och hälftenägare.

Under Electrolux ägarskap startade en stor utförsäljning av Gränges-verksamheter. Först såldes krafttillgångarna för drygt 1 miljard kronor, en affär som förvånade eftersom verksamheterna inte hade haft något större bokfört värde. Den stora devalveringen av den svenska kronan 1982, som innebar både lägre priser och lönekostnader relativt sett andra länder, ökade värdet på verksamheterna. 

1986 såldes kopparverksamheten till finländska Outokumpu. Kvar i Gränges blev aluminiumverksamheten, Gränges Weda som sedermera skulle bli den globala koncernen Autoliv, och Lamco, projektet i Liberia. För Electrolux innebar försäljningarna pengar till expansion. 

Bild: En grupp journalister på naturvårdskonferens vid Gränges Aluminium år 1972. Bild från Sundsvalls Museum. Foto: Tore Persson/Norrlandsbild.